blogg 2

Så gick vi in i vecka två..denna vecka skulle vi "förändra det offentliga rummet" eh jaha...vad innebär det???

Vad är det offentliga rummet egentligen för mig?
Finns det en tidsaspekt när det kommer till vad som egentligen är det offentliga rummet?
Finns det något som stör mig i denna sfär?
I så fall hur ska jag förändra detta?

OBS FÅR INTE VARA OLAGLIGT!!! (...mm...som att jag hade vågat mig på något olagligt;P....)

Vi fick diskussionsgrupper tilldelat för att ventilera våra ideér och hjälpa varandra tack och lov får jag väl säga. Kände mig låst och stressad av denna uppgift redan innan och under tiden som vi fick informationen.
Eftersom det hängde på MIG och enbart på mig själv att komma på ett sätt att förändra det offentliga rummet. Smygande kom känslan av otillräcklighet tillbaka...känner mig själv tillräckligt väl vid det här laget för att veta att jag inte är den som kommer på med härliga och sjuka ideér men önskan om att vara just sådan finns där och blir till en blockad...

Sen att jag kanske inte lagt någon större tankekraft på det offentliga rummet innan mer än att jag stört mig på spårvagnarna och de svårigheter människor med handikapp och barnvagnar måste uppleva dagligen då de inte är anpassade för dessa grupper! (inget som att går att lösa på 3,5 dagar direkt..)

Men efter en timme eller två dyker en idé upp...i våras hade man gjort en undersökning om vilka städer som är skräpigast i...och TADAAA Göteborg var nr 1 i denna tävling..och det är sjukt hur människor slänger det de har i handen utan att ens reflektera! (även jag sållas nog ibland till denna "grupp")

Men hur ska jag motivera? Skapa en vilja till att inte skräpa ned? På knappt 3 dagar...? Som vanligt klarnade och förvandlades idén från just en tanke till praktisk genomför handling när jag befann mig mellan vakentillstånd och dröm på måndagsnatten.




färdiga...



den lilla "gruppen" på väg ut...

nr 1

nr 2

nr 3

Rent spontant tänker jag att det faktiskt är enklare när man VET hur LÅNGT det är tills jag kan slänga mitt skräp. Så tog till det enklaste dvs meteranvisning till sophinken. Försöka att få människorna att bli påminda och känna att det faktiskt inte är så långt tills de kan slänga skräpet utan att förstöra naturen...