Vad,Hur och Varför

VAD


Gipsskulptur med en mosaikbeklädd spegelrygg där några inre konflikter kommer att skrivas. 

HUR

• Skissade först olika positioner.
• Funderade på vad för material, gips (som jag testade på mig själv lite först).
• Letat reda på ett villigt "offer" som hade tålamod att sitta modell.
• Gipsade,gipsade,gipsade och gipsade lite mer...
• Fick speglar som jag slog sönder och fäste på skulpturens rygg.
• Skrev konflikterna på de trasiga speglarna. 

VARFÖR


Det ironiska i detta är att jag byggt och skapat efter en dröm...Så varför valde jag att fokusera på INRE konflikter? 


Finns inget enkelt svar. Men under de senaste åren har jag insett allt mer att vår inre dialog kan stjälpa dig lika mycket som den kan lyfta upp dig. Sorgligt nog är det enligt min upplevelse det förstnämnda som tar störst plats i våra liv! De skapar en inre dialog med tvivel, ifrågasättande och negativa tankemönster. Detta i sin tur avspeglas och färgar samspelet med omvärlden. 


Jag vill på något sätt försöka gestalta och belysa detta, resultatet blev min gipsskulptur. 


Process


Till en början arbetade jag hemifrån och kände att jag för en gångs skull hade koll på läget. Den vanliga osäkerheten kickade inte in och jag kunde arbeta på... skissade på och funderade främst på hur min skulptur skulle se ut och huruvida det gick att bygga fler än en eftersom det hade hjälp att förtydliga mitt "syfte" eller rättare sagt min konflikt. Men insåg ganska snart att jag varken hade ekonomin eller tiden för fler än en skulptur. 


Parallellt med bygget av själva skulpturen funderade jag mycket på just de inre konflikterna... det som började med en tanke att det skulle vara mååånga konflikter som var dolda blev istället färre och synliga!


Genom samtal med vänner,familj, bloggar och andra samtalsforum började jag allt mer glida in på mina konflikter med mig själv..vilket var precis det jag ville undvika! Men eftersom jag upptäckte att de vanligaste var ungefärliga med mina egna (eller är det kanske snarare så att de man klarar av att dela med sig blir de som enligt normen är ganska okej att erkänna?). Valde att förändra min ursprungliga tanke och skrev generella problem istället...tydligen är vi ganska lika varandra ändå. Vilket i sig är en trygghet men även ganska sorgligt..


Om jag ska återgå till bygget av gipsskulpturen så var det till en början relativt enkelt och smärtfritt. Det var först när jag skulle sätta ihop de olika kroppsdelarna som jag stötte på problem som fel proportioner, sneda vinklar, rygg som håller på att implodera, skumflaska som exploderar...detta resulterade i att jag börjar tröttna på själva projektet som helhet. Det var inte roligt längre, lusten hade försvunnit. En liten parentes kanske ska tillföras..mitt minskade intresse kan även komma av att jag ogärna visar upp saker som jag gjort, genom att bli trött och arg tar jag avstånd till den redan innan jag ska bedömas...på sätt är det inte lika sårande om omgivningen inte tycker att jag gjort ett bra jobb! (smart eller hur...)


Men tack vare klasskompisar som hjälpte mig blev han ihopsatt! Och till viss del är det ganska symboliskt att han inte blev så fin som jag hade velat. Det sneda och knaggliga intrycket som han ger är det som jag försökt att gestalta! Vi är ömtåliga, bristfyllda, "trasiga"...till viss del i alla fall!


Stort tack till vänner,familj,klasskompisarna som hjälpt när sakerna inte gått som de ska och frustrationen va allt för stor..till handledaren som gett tips och råd! Måste även sända ett stort tack till byggarbetarna som letade reda på en mängd speglar till mig!

Uppdatering...

Ska ärligt säga att jag börjat tröttna lite på gipsskulpturen eller egentligen är det väl mig själv jag börjar tröttna på... känns som att jag försvårar det hela för mig själv genom att inte kollat upp alternativa sätt att skapa skulpturen med gips tillräckligt INNAN fast det går ganska bra egentligen..haha 


(smått meningslöst inlägg gällande text kanske)


här kommer en kaskad av bilder från den senaste tiden:

Ryggen blev inte riktigt som jag ville eftersom det blev lite ben som somnade så jag fick klippa av och plocka bort det  innan det hunnit torka ordentligt.

Råkade klippa liiiite fel...

Gips, Gips och åter mer gips...

Kycklingnät får hjälpa mig med de delar som inte gipsas direkt samt agera  stomme...

benen är nu ihopsatta

och ryggen sitter nu ihop med benen krävs dock...

lite Kycklingnät för att stabilisera gestalten som jag från början hade tänkt mig skulle vara könslös men  får inse att han är lika könlös som barbiedockan Ken...

Igår natt kom jag på att jag vill ändra lite på min produkt, istället för en massa kuvert samt fotoprojicering som en slags färgsättning vill jag använda mig av speglar som ska ehum sättas (med silikon?) på ryggen önskvärt är att det ska kunna se ut som att spegelskärvorna faller ut ur ryggen och på skärvorna står det fragmentariskt om de konflikterna som vi bär med oss...

Tanken är att speglarna fångar det jag vill säga med just "inre konflikterna" att de finns inom oss...din omgivning vet inte vad just du bär på för bagage men de SPEGLAR vårt beteende med vår omvärld (okej den ordleken var töntig men ibland kan man inte låta bli!)

funderar..

Känns lite som att jag har kört fast lite när det kommer till tankar kring min konflikt...istället har jag full fokus på att skapa själva produkten. fast det kanske löper in i varandra egentligen...?

Insåg ganska tidigt att jag var tvungen att skrota iden att ha två gips skulpturer på grund av rent ekonomiska skäl samt tidsbrist! Rent estetiskt hade jag nog önskat att jag hade kunnat ha två stycken skulpturer eftersom min konflikt handlar just om interaktionen mellan människor och hur de påverkar varandra med sina inre konflikter...men men..

Funderar lite på om det skulle vara möjligt att använda mig av foto projektion...Jag vill att de konflikterna vi tror våra medmänniskor har ska fungera som en slags "färgsättning" på gips skulpturen med kuverten..hm undrar om någon förstår det där mumlandet? Gillar den iden...aaaah...som sagt hittar inte mina funderingar för tillfället! Får återkomma när jag kan sätta ord på mina funderingar istället!

Hittade denna som jag verkligen gillar! Hm...skapa något liknande kanske? (mindre gips och billigare om inte annat..hehe) 

http://www.allan-scott-sculpture.co.uk/plaster_sculpture.html#_self

Tycker att George Segals gips skulpturer är inspirerade! 

Gipsa,gipsa, gispa

slänger in en mängd bilder och skriver mer senare när jag har mer tid!

tänker mig att jag ska gipsa det i delar eftersom jag arbetar hemifrån och ska transportera samt "foga ihop" skulpturen i skolan!

 testar positionen..

    Väljer musik..viktigt!!!

 använder mitt ansikte istället..

 

svårt med gamla invanda rutiner...

Svårt med gamla invanda rutiner…

Okej… inhandlade materialet igår...på vägen hem råkar jag ta fel buss och åkte på en liten sightseeingtur..hehe blev sur… blev omotiverad… satte mig med kaffe i soffan och tänkte att efter denna koppen ska jag börja.. efter kaffekopp nr 2 ska jag börja testa…hm..tänk om det inte kommer att fungera…tar nog en kopp till tittar på projekt runway istället… tittar mig runt i lägenheten och inser att det behövs nog en grundlig vårstädning här…

Så efter avfrostning av frys, tvättning, rensat avloppen, tvättat alla fönster…eh ja allt som går att skuras har nu skurats rent!

Och där hade den dagen gått…tänkte att jag får ge det ett ärligt försök imorgon istället!

Men kunde inte somna så efter några timmars rastlöst och fruktslösa försök inser jag att jag lika gärna kan börja testa!   

Detta blev nattens resultat, under tiden som jag gipsade kom jag på att det jag ska nog lämna ett tunnare avsnitt så att jag sedan kan klippa upp det enklare och det kommer även bli snyggare när jag "limmar" ihop det! ytterligare insåg jag att om jag lappar över någon centimeter kan jag behålla originalomkretsen! 

skissade även lite på hur skulpturen ska se ut eller vilket position jag vill att den ska vara i.. här är ngr exempel..

Tror att det blir den sista...

Va så nöjd med min ide, för en gångs skull kände jag mig inte spyfärdig, okej det var kanske att ta i men tenderar att känna en stark olustkänsla inför skoluppgifterna och den press jag upplever med dem… men inte denna gången men så kommer känslan av ifrågasättande krypandes.

Andas in… andas ut… andas in… andas ut… andas in… andas… andas..andas… gah nu får jag sluta vara så j*vla dramatisk!

Känner mig smått vilsen och något överdramatisk samtidigt. Igår vilade jag i en falsk trygghet gällande riktlinjen som jag ville följa i detta projekt. Men vad menar jag egentligen med INRE KONFLIKT? Ska den specificeras?  Smalnas av? Ska de vara mina inre konflikter? Ska jag tänka om gällande material? Storlek?

”skriv ned en inre konflikt som du kanske upplever dagligen eller en som du bara upplevt en gång, en som du hade för längesedan eller en du upplevde igår eller just nu.”

Lägg in det i kuvertet, försegla det…

Jag kommer alltså inte att begränsa eftersom jag kan omöjligt säga  vad som upplevs som en konflikt för min omgivning, det är heller inte det som jag vill åt! Anledningen är att vi i alla sociala interaktioner har med oss olika sorters erfarenheter och lärdomar. Vi triggas av dem, agerar utefter dem. Men vi vet inte exakt vad dessa är… den snarstuckna kassörskan på ica kanske vaknade upp och kände sig misslyckad och extremt,extremt ful och allra helst hade velat ligga kvar i sängen idag och därför orkar/ vill eller ens märker hon sin egna irriterade tonläge när du frågar efter annonsvaran. Något banal situation kanske men vem vet vad just du har varit med om innan under dagen? Det är just detta jag vill försöka mig på att illustrera… med de slutna kuverten som är utanpå min (eventuella) gispmänniska. 

Skapa en tanke om hur de dagliga mötena med alla människor i ens omgivning oavsett om de är på några sekunder eller flera timmar så finns våra inre konflikter där tydliga men ändå så har man inte en aning om vad de är för några…vi upplever bara den kvardröjande effekten. Återkommer säkert mer med flera tankar gällande detta.

Funderar lite vidare på gipsfiguren jag drömde om… hur jag ska gå tillväga med den? Är så sugen på att testa att göra en! Eller om jag ska göra som Monica sa, kolla runt i butikerna om jag kan få en gammal skyltdocka och arbeta om den? Kanske ta till favoriten, lera? Ska absolut kolla runt lite i affärerna! 

MEN ska testa att använda mig av gips imorgon ska jag inhandla lite gipsbindor, kycklingnät, tapetklister och experimentera!

Återkommer….

Jag hade en dröm...

GESTALTNINGSprojektet har startat!

För en gångs skull var jag ganska lugn när vi hade en introduktion... för jag visste att jag ville använda mig av foto och redigering på något sätt och tänkta att jag skulle jobba därefter! Tänkte att jag får kolla runt lite låta det landa för är det något jag har lärt mig är det att jag måste vänta till tankarna har landat innan jag ska fortsätta och komma någonstans överhuvudtaget. Pressar jag mig blir det bara en massa skrotade ideér och ännu mer självkritiska tankar som ploppar upp i huvudet i en jämn ström som inte går att stoppa... 

Men så..hm vet inte hur det här kommer låta egentligen men jag drömde om mitt projekt! Och kan säga att det inte var något med foto och redigering! Haha...och vem är jag att säga emot mitt undermedvetna??? Så istället kommer jag att använda mig av hönsnät, gips och brev...

Jag kommer lägga fokus på våra inre konflikter! Alla har dem, de kan vara stora som små, livsavgörande eller vardagliga; 

Jag känner mig som en dålig flick-/pojkvän eller kompis, son eller dotter..

Jag är svartsjuk på...

Jag ska borde flytta till...

Till mindre delar i livet som;

Jag vill inte göra min läxa men måste..

Jag borde träna men...

Jag skulle egentligen inte köpt den jackan men...

Som sagt vi har alla dagligen våra inre konflikter och jag kommer att be en mängd människor att skriva ned sin egna konflikt på en liten papperslapp och sedan får de lägga ned lappen i ett kuvert och klistra igen det!

Breven kommer jag sedan att fästa på en gipsmänniska denna ska vara i naturtrogen storlek! Detta var det jag drömde om... sen funderade jag vidare om det finns tid att jag skulle göra ytterligare en gipsmänniska där man  jag fäster lappar som alla får läsa och på dem ska det stå vad man tror att ens medmänniskor har för inre konflikter! Så en "gubbe" med förseglade och en med öppna konflikter...

Jag kom dock på ett litet problem...detta är ganska (väldigt eller för likt?) nu hittar jag inte hans namn...men såg en dokumentär om en man som man fick skicka sina djupaste hemligheter till...men nu kommer jag verkligen inte ihåg namnet....Frank Warren! så heter han:) Han har givit ut böcker med människors hemligheter och åker runt och föreläser om detta och hur det just den biten med att skriva ned en mörk hemlighet kan hjälpa bearbetningsprocessen.

Här är även hans hemsida; 
http://www.postsecret.com/

En stor skillnad är att jag har absolut ingen tanke på att öppna de insamlade breven utan de ska förbli hemliga! Men är min ide för lik Warrens?

Schillerskas Kulturdagar Maj 2011

Lektion 

(3 h)

SKAPA LIVET KRING EN MÄNNISKA/PERSON!

Syfte: Vi vill ge eleverna medvetenhet kring bildernas betydelse i vårt samhälle. Vi utsätts dagligen för visuella medel och lägger sällan en tanke på hur mycket vi påverkas av detta. Tanken är att väcka en medvetenhet hos eleverna när det kommer till hur mycket vi använder och behöver visuella medel i våra liv. Samt hur vi själva kan förmedla oss utan text!

(Tänk om livet bara bestod utav text och inga bilder…!)

Del 1: Introduktion (Vi gör en mindmap!) (50% av tiden)

I grupper om 2-3 personer ska eleverna tänka fram en person som de ska skapa livet kring. Genom att med bara bilder gestalta saker i personens liv utan att avslöja personens utseende och attribut.  Genom att skapa collage visar eleverna hur personens liv ser ut. Exempelvis: 

kön

familjeförhållande

boende

fritidssysslor

matvanor

yrke/studerande

Så uppgiften startar med att gruppen pratar ihop sig om en person som de vill gestalta. De gör en mindmap/lista med saker som beskriver personens liv och letar efter det materialet i tidningar och ev. dator med skrivare.

Gruppen gör sedan upp två konturer av människor i verklig storlek på stora papper, där de då ska fylla den ena kroppen med bilderna/urklippen med alla sociala och materiella ting som beskriver livet kring deras person.

De två kontursmänniskorna hör ihop men den andra konturen kommer att följa med till en annan grupp i del 2.

Del 2: (25 %) av tiden)

Passa vidare kontursmänniskorna till en annan grupp och ta emot från några andra. Nu ska den tomma kontursmänniskan fyllas med endast text med svart penna inuti kroppen, med förklaringar på hur ni upplever/uppfattar konturmänniskan fylld med endast bilder.

Del 3: (25% av tiden)

Avslutande del: Döp personen!

Fortsätta med frågor i sokratiskt-samtals-anda! Tips från klassen?

Ex. Vilken person tycker ni bäst gestaltar livet? Bild eller textgubben?

Material:

Tidningar:

IKEA

Rusta

Clas Ohlson

Klädkataloger ------ tillgång till dator och skrivare?

ICA, Hemköp (reklamblad tar gärna emot bidrag från klassen!)

A4

Pennor

Papper på rulle

Sax

Lim

Tejp (svart?)

Svarta pennor

Workshop tankar..

"Skapa din en egen individ"

Jag funderar lite om eleverna skulle kunna skapa en människa...eleverna skulle då få delas in i grupper med en kamera. Gruppen ska bege sig ut i närområdet och gestalta människans liv genom att fotografera (filma?) var          personen;

• Bor
• Studerar/ arbetar
• Handlar mat
• Köper kläder
• Fikar 
• Fritidssysslor

med mycket mera. Dom ska "enkelt" uttryckt skapa ett liv UTAN att faktiskt visa hur personen ser ut...visa detta i ett slags fotoalbum / collage sen skulle man om man spann vidare på idén byta den färdiga collaget med en annan grupp och nu ska de måla hur denna människan ser ut! Eller nej förresten stryk det sista det förtar lite av känslan. 

Samarbete...

Det yrke jag har val handlar om samarbete.

Samarbete med rektor
Samarbete med kolleger.
Samarbete med elever.
Samarbete med föräldrar.

Att fungera i olika gruppkonstellationer är en nödvändighet för att jag ska göra ett bra arbete i framtiden. Det är kanske inte unikt för endast lärare att det krävs en förmåga att kunna umgås och "producera" tillsammans med andra individer men det är kanske av en större vikt att det verkligen fungerar när man har det valt detta yrket.

Det är alltid svårt att bedöma sin egna insats i en grupp...men överlag anser jag mig själv fungera bra när det kommer till att samarbeta med olika människor. Visst upplever jag en nervositet när man ska arbeta tätt ihop med personer som jag aldrig har träffat innan men efter åren som springvik på olika avdelningar inom äldreomsorgen, personlig assistent och vikariat på olika förskolor har den nervositeten släppt allt mer. Tror att jag ligger på en ganska sund nivå som oftast gör mig till en person som iakttar gruppen först innan jag "tar plats". Jag är ingen person som har behov av att vara den centrala mittpunkten och kommer nog därför heller aldrig vara en som slåss för att höras! Vilket jag inte ser som något negativt.

Innan denna hösten hade jag heller aldrig varit med om att hamna i en grupp där man hamnat på så fel plattform. En gruppdynamik som skapade en känsla av trötthet och nästan ovilja till studierna. Ska inte gå in på detaljer överhuvudtaget, tror att alla gjorde fel på ett sätt eller annat. Och vid terminens slut efter diskussioner var vi alla eniga om att det inte var ett sunt klimat i våran seminariegrupp. Som ledde till att den sista perioden gick bättre. Kanske berodde detta även på att man visste att det skulle bli andra gruppindelningar till våren?

Men måste säga att jag vet med mig att jag är en oerhört känslig person som tar åt mig alldeles för mycket i vissa situationer och vågar nog påstå att jag efter denna hösten lärt mig att inte göra det, lite i alla fall! Jag vet att det är något som jag måste jobba på med tanke på att mitt mål är att arbeta med tonåringar och föräldrar som man kanske inte alltid klaffar med och som inte kommer tycka om mitt sätt att arbeta på!

(Nu blev höstterminens sista inlägget något mer utlämnande än vad jag föredrar men,men kan bjuda på det!)

Läsvecka

Läsvecka

Ser mitt huvud tjockt ut i den här? Av Randa Abdel-Fattah handlar om en ung tjej som är 16 år och bor i Australien. Under sommarlovets sista veckor tar hon ett stort beslut, hon ska börja bära slöja. De flesta är till en början negativa till hennes beslut däribland hennes föräldrar som oroar sig för om hon kommer att stöta sig med den nya skolledningen men även för hur deras dotter ska klara av att hantera omgivningens blickar och frågor.  Skolledningen har en negativ inställning som hon tvingas bemöta , men även klasskompisar och vänner är negativa . Randa Abdel- Fattah beskriver tonåringen Amals livsval och motgångar med en stor portion humor och boken är riktad till tonåringar, vilket märks!

Kanske inte min stora favorit men den lyckas ändå med sitt syfte (eller rättare sagt det syfte jag själv gett den). Utan att bli allt för tung och djup berör boken ett känsligt ämne och visar ett vardagligt scenario av hur en muslimsk tonårstjej har det. Tror att det fungerar som en bra utgångspunkt i undervisningen.

Läsvecka

Läsvecka: 

Denna vecka läste jag en bok av Mihály  Csíkszentmihályi   (enkelt namn där ja..), Finna flow : den vardagliga entusiasmens psykologi.

Boken berör precis som titeln avslöjar, hur man finna glädje och energi i vardagen. Hur ska man finna flow? Csíkszentmihályi skriver om hur vi alla är olika, hur olika vi upplever vardagen beroende på kön, ålder och vilken samhällsklass vi tillhör. Han lyfter upp vikten av att ha ett tillfredställande arbete, fritidssysslor och givande sociala relationer.

Att trivas på sitt arbete är oerhört viktigt, att känna att man är uppskattad och gör något av vikt är visentligt. Men de flesta människorna säger sig ogilla sitt arbete och vill jobba mindre eller byta arbetsplats. Parodaxalt nog mår de människor som inte har ett arbete inte alls bättre än de som arbetar 100% eller mer vilket Mihály tror beror på att vi är uppfostrade till att ogilla arbete överlag. Så även om det är så att man gillar sitt jobb fokuserar majoriteten på de negativa aspekterna.  Svårigheten att ta sig tid till sitt intresse är en annan del i vardagen som anses oerhört svårt i alla fall när man blir äldre och har jobb, familj med tillhörande sysslor som krävs för att få allt att fungera. Människor känner att tiden inte räcker till och när man väl är klar med alla måsten finns det ingen ork att ta sig till innebandyträningen eller fika med vännerna utan valet faller på tvn och dess okomplicerade envägskommunikation. Vilket motsägelsefullt nog får människor enligt Mihály att må sämre. Istället skulle alla tjäna mer på att faktiskt träffa vänner, släkt och träningskompisar eftersom det ger energi!!!

Att bibehålla de sociala kontakterna är oerhört viktigt för att vi ska må bra och uppleva flow i vardagen/ livet. Enligt undersökningar som gjorts räcker det att människan ler mot någon eller pratar om vädret med kassörskan för att detta ska resultera i att man mår bättre! (så tänk på detta nästa gång någon främmande individ söker kontakt genom kallprat och du själv egentligen inte alls vill prata, kanske är det dagens höjdpunkt för denna person och då har du gjort dagens goda gärning mer eller mindre;) ).

FLOW är egentligen enkelt förklarat; genom att glömma dig själv, "jaget" så mår vi bättre!

”Handla alltid som om universums framtid berodde på dina handlingar samtidigt som du skrattar åt dig själv för att du tror att dina handlingar betyder någonting”