kaffeimitthuvud

Spindelnät och försök till att gestalta en helhet, kontext av ämnesöverskridande undervisning, blev baknings som installation genom sociokulturellt lärande samt ämnesöverskridande undervisning som blev till ????

Ja det är lite av frågan, min vision gällande bakningen var att gestalta en läroprocess genom samspel med omgivningen. Gestaltningsarbetet tog avstamp ur ett italienskt recept på en chokladtårta. Vi som bakade kan inte det italienska språket, vilket var ett av de grundläggande problemen som vi tillsammans blev tvungna att lösa. Vidare blev vi tre tvungna att inta varandras perspektiv för att förstå hur de olika lösningsförslagen skulle se ut. Till exempel att räkna om gram till tesked, matsked och så vidare. Ytterligare problem som uppstod var användning av nya ingredienser som ingen av oss hade förkunskap om, hur den kemiska processen skulle se ut. Genom samtal om hur var och en upplevde processen med lärdomar och erfarenheter av vårt samarbete av gestaltningen. I gemensam diskussion tog vi upp brister och styrkor med vårt samarbete. Gestaltningen utgick från den sociokulturella teorin om att inta den andres perspektiv. 

De jag glömde ta hänsyn till var hur andra skulle uppleva att jag valt bakning som inkörsport... Att jag som kvinna valt att ställa mig i köket för att baka med mina vänner, frivilligt. Jag är inte bara kvinna utan även blivande lärare och med det yrket kommer det ansvar vilket jag är fullt medveten om.  Att jag har ansvar för att visa upp ett sunt ideal och inte visa upp en bild där jag är bakåtsträvande... Jag inser att det är minimerad mark att ge sig in i köket eller något som är typiskt kvinnligt... Kanske skulle jag vunnit på att göra som Martha Rosler i Semiotics of the Kitchen visserligen ironiserar hon kvinnans roll i hemmet (läs köket) och det går inte att undgå någon att hon är kritisk http://www.youtube.com/watch?v=3zSA9Rm2PZA (1974). 

Besvikelse kanske kan beskriva min känsla efter utställningen. Helt klart hade jag återigen misslyckats med att belysa det jag faktiskt ville dvs. att inta kunskap genom samspel och dialog. Det är svårt att ta kritik även när man vet att den är befogad, vissa delar av den i alla fall... En annan negativ kritik var att jag borde gjort film av bakandet för att det på så sätt hade gett en tydligare bild av samspelet, hade säkert blivit mer intressant men hade jag kommit undan den feministiska vinkeln? Är tveksam till det... oavsett hur jag hade gjort och visat upp min process kommer jag inte ifrån faktumet att jag som kvinna valde köket som spelplan... Boaz Arad (2005) filmar sin mamma när hon lagar traditionell mat till familjen. Han kritiserar och ironiserar genom att klippa in sig själv och mima sekvensvis moderns svar om familj, traditioner och samhället http://www.youtube.com/watch?v=v4VH9uGnY1U . Kanske är det med ironi jag skulle tagit mig an gestaltningen?