svårt med gamla invanda rutiner...

Svårt med gamla invanda rutiner…

Okej… inhandlade materialet igår...på vägen hem råkar jag ta fel buss och åkte på en liten sightseeingtur..hehe blev sur… blev omotiverad… satte mig med kaffe i soffan och tänkte att efter denna koppen ska jag börja.. efter kaffekopp nr 2 ska jag börja testa…hm..tänk om det inte kommer att fungera…tar nog en kopp till tittar på projekt runway istället… tittar mig runt i lägenheten och inser att det behövs nog en grundlig vårstädning här…

Så efter avfrostning av frys, tvättning, rensat avloppen, tvättat alla fönster…eh ja allt som går att skuras har nu skurats rent!

Och där hade den dagen gått…tänkte att jag får ge det ett ärligt försök imorgon istället!

Men kunde inte somna så efter några timmars rastlöst och fruktslösa försök inser jag att jag lika gärna kan börja testa!   

Detta blev nattens resultat, under tiden som jag gipsade kom jag på att det jag ska nog lämna ett tunnare avsnitt så att jag sedan kan klippa upp det enklare och det kommer även bli snyggare när jag "limmar" ihop det! ytterligare insåg jag att om jag lappar över någon centimeter kan jag behålla originalomkretsen! 

skissade även lite på hur skulpturen ska se ut eller vilket position jag vill att den ska vara i.. här är ngr exempel..

Tror att det blir den sista...

Va så nöjd med min ide, för en gångs skull kände jag mig inte spyfärdig, okej det var kanske att ta i men tenderar att känna en stark olustkänsla inför skoluppgifterna och den press jag upplever med dem… men inte denna gången men så kommer känslan av ifrågasättande krypandes.

Andas in… andas ut… andas in… andas ut… andas in… andas… andas..andas… gah nu får jag sluta vara så j*vla dramatisk!

Känner mig smått vilsen och något överdramatisk samtidigt. Igår vilade jag i en falsk trygghet gällande riktlinjen som jag ville följa i detta projekt. Men vad menar jag egentligen med INRE KONFLIKT? Ska den specificeras?  Smalnas av? Ska de vara mina inre konflikter? Ska jag tänka om gällande material? Storlek?

”skriv ned en inre konflikt som du kanske upplever dagligen eller en som du bara upplevt en gång, en som du hade för längesedan eller en du upplevde igår eller just nu.”

Lägg in det i kuvertet, försegla det…

Jag kommer alltså inte att begränsa eftersom jag kan omöjligt säga  vad som upplevs som en konflikt för min omgivning, det är heller inte det som jag vill åt! Anledningen är att vi i alla sociala interaktioner har med oss olika sorters erfarenheter och lärdomar. Vi triggas av dem, agerar utefter dem. Men vi vet inte exakt vad dessa är… den snarstuckna kassörskan på ica kanske vaknade upp och kände sig misslyckad och extremt,extremt ful och allra helst hade velat ligga kvar i sängen idag och därför orkar/ vill eller ens märker hon sin egna irriterade tonläge när du frågar efter annonsvaran. Något banal situation kanske men vem vet vad just du har varit med om innan under dagen? Det är just detta jag vill försöka mig på att illustrera… med de slutna kuverten som är utanpå min (eventuella) gispmänniska. 

Skapa en tanke om hur de dagliga mötena med alla människor i ens omgivning oavsett om de är på några sekunder eller flera timmar så finns våra inre konflikter där tydliga men ändå så har man inte en aning om vad de är för några…vi upplever bara den kvardröjande effekten. Återkommer säkert mer med flera tankar gällande detta.

Funderar lite vidare på gipsfiguren jag drömde om… hur jag ska gå tillväga med den? Är så sugen på att testa att göra en! Eller om jag ska göra som Monica sa, kolla runt i butikerna om jag kan få en gammal skyltdocka och arbeta om den? Kanske ta till favoriten, lera? Ska absolut kolla runt lite i affärerna! 

MEN ska testa att använda mig av gips imorgon ska jag inhandla lite gipsbindor, kycklingnät, tapetklister och experimentera!

Återkommer….

Jag hade en dröm...

GESTALTNINGSprojektet har startat!

För en gångs skull var jag ganska lugn när vi hade en introduktion... för jag visste att jag ville använda mig av foto och redigering på något sätt och tänkta att jag skulle jobba därefter! Tänkte att jag får kolla runt lite låta det landa för är det något jag har lärt mig är det att jag måste vänta till tankarna har landat innan jag ska fortsätta och komma någonstans överhuvudtaget. Pressar jag mig blir det bara en massa skrotade ideér och ännu mer självkritiska tankar som ploppar upp i huvudet i en jämn ström som inte går att stoppa... 

Men så..hm vet inte hur det här kommer låta egentligen men jag drömde om mitt projekt! Och kan säga att det inte var något med foto och redigering! Haha...och vem är jag att säga emot mitt undermedvetna??? Så istället kommer jag att använda mig av hönsnät, gips och brev...

Jag kommer lägga fokus på våra inre konflikter! Alla har dem, de kan vara stora som små, livsavgörande eller vardagliga; 

Jag känner mig som en dålig flick-/pojkvän eller kompis, son eller dotter..

Jag är svartsjuk på...

Jag ska borde flytta till...

Till mindre delar i livet som;

Jag vill inte göra min läxa men måste..

Jag borde träna men...

Jag skulle egentligen inte köpt den jackan men...

Som sagt vi har alla dagligen våra inre konflikter och jag kommer att be en mängd människor att skriva ned sin egna konflikt på en liten papperslapp och sedan får de lägga ned lappen i ett kuvert och klistra igen det!

Breven kommer jag sedan att fästa på en gipsmänniska denna ska vara i naturtrogen storlek! Detta var det jag drömde om... sen funderade jag vidare om det finns tid att jag skulle göra ytterligare en gipsmänniska där man  jag fäster lappar som alla får läsa och på dem ska det stå vad man tror att ens medmänniskor har för inre konflikter! Så en "gubbe" med förseglade och en med öppna konflikter...

Jag kom dock på ett litet problem...detta är ganska (väldigt eller för likt?) nu hittar jag inte hans namn...men såg en dokumentär om en man som man fick skicka sina djupaste hemligheter till...men nu kommer jag verkligen inte ihåg namnet....Frank Warren! så heter han:) Han har givit ut böcker med människors hemligheter och åker runt och föreläser om detta och hur det just den biten med att skriva ned en mörk hemlighet kan hjälpa bearbetningsprocessen.

Här är även hans hemsida; 
http://www.postsecret.com/

En stor skillnad är att jag har absolut ingen tanke på att öppna de insamlade breven utan de ska förbli hemliga! Men är min ide för lik Warrens?

Schillerskas Kulturdagar Maj 2011

Lektion 

(3 h)

SKAPA LIVET KRING EN MÄNNISKA/PERSON!

Syfte: Vi vill ge eleverna medvetenhet kring bildernas betydelse i vårt samhälle. Vi utsätts dagligen för visuella medel och lägger sällan en tanke på hur mycket vi påverkas av detta. Tanken är att väcka en medvetenhet hos eleverna när det kommer till hur mycket vi använder och behöver visuella medel i våra liv. Samt hur vi själva kan förmedla oss utan text!

(Tänk om livet bara bestod utav text och inga bilder…!)

Del 1: Introduktion (Vi gör en mindmap!) (50% av tiden)

I grupper om 2-3 personer ska eleverna tänka fram en person som de ska skapa livet kring. Genom att med bara bilder gestalta saker i personens liv utan att avslöja personens utseende och attribut.  Genom att skapa collage visar eleverna hur personens liv ser ut. Exempelvis: 

kön

familjeförhållande

boende

fritidssysslor

matvanor

yrke/studerande

Så uppgiften startar med att gruppen pratar ihop sig om en person som de vill gestalta. De gör en mindmap/lista med saker som beskriver personens liv och letar efter det materialet i tidningar och ev. dator med skrivare.

Gruppen gör sedan upp två konturer av människor i verklig storlek på stora papper, där de då ska fylla den ena kroppen med bilderna/urklippen med alla sociala och materiella ting som beskriver livet kring deras person.

De två kontursmänniskorna hör ihop men den andra konturen kommer att följa med till en annan grupp i del 2.

Del 2: (25 %) av tiden)

Passa vidare kontursmänniskorna till en annan grupp och ta emot från några andra. Nu ska den tomma kontursmänniskan fyllas med endast text med svart penna inuti kroppen, med förklaringar på hur ni upplever/uppfattar konturmänniskan fylld med endast bilder.

Del 3: (25% av tiden)

Avslutande del: Döp personen!

Fortsätta med frågor i sokratiskt-samtals-anda! Tips från klassen?

Ex. Vilken person tycker ni bäst gestaltar livet? Bild eller textgubben?

Material:

Tidningar:

IKEA

Rusta

Clas Ohlson

Klädkataloger ------ tillgång till dator och skrivare?

ICA, Hemköp (reklamblad tar gärna emot bidrag från klassen!)

A4

Pennor

Papper på rulle

Sax

Lim

Tejp (svart?)

Svarta pennor

Workshop tankar..

"Skapa din en egen individ"

Jag funderar lite om eleverna skulle kunna skapa en människa...eleverna skulle då få delas in i grupper med en kamera. Gruppen ska bege sig ut i närområdet och gestalta människans liv genom att fotografera (filma?) var          personen;

• Bor
• Studerar/ arbetar
• Handlar mat
• Köper kläder
• Fikar 
• Fritidssysslor

med mycket mera. Dom ska "enkelt" uttryckt skapa ett liv UTAN att faktiskt visa hur personen ser ut...visa detta i ett slags fotoalbum / collage sen skulle man om man spann vidare på idén byta den färdiga collaget med en annan grupp och nu ska de måla hur denna människan ser ut! Eller nej förresten stryk det sista det förtar lite av känslan. 

Samarbete...

Det yrke jag har val handlar om samarbete.

Samarbete med rektor
Samarbete med kolleger.
Samarbete med elever.
Samarbete med föräldrar.

Att fungera i olika gruppkonstellationer är en nödvändighet för att jag ska göra ett bra arbete i framtiden. Det är kanske inte unikt för endast lärare att det krävs en förmåga att kunna umgås och "producera" tillsammans med andra individer men det är kanske av en större vikt att det verkligen fungerar när man har det valt detta yrket.

Det är alltid svårt att bedöma sin egna insats i en grupp...men överlag anser jag mig själv fungera bra när det kommer till att samarbeta med olika människor. Visst upplever jag en nervositet när man ska arbeta tätt ihop med personer som jag aldrig har träffat innan men efter åren som springvik på olika avdelningar inom äldreomsorgen, personlig assistent och vikariat på olika förskolor har den nervositeten släppt allt mer. Tror att jag ligger på en ganska sund nivå som oftast gör mig till en person som iakttar gruppen först innan jag "tar plats". Jag är ingen person som har behov av att vara den centrala mittpunkten och kommer nog därför heller aldrig vara en som slåss för att höras! Vilket jag inte ser som något negativt.

Innan denna hösten hade jag heller aldrig varit med om att hamna i en grupp där man hamnat på så fel plattform. En gruppdynamik som skapade en känsla av trötthet och nästan ovilja till studierna. Ska inte gå in på detaljer överhuvudtaget, tror att alla gjorde fel på ett sätt eller annat. Och vid terminens slut efter diskussioner var vi alla eniga om att det inte var ett sunt klimat i våran seminariegrupp. Som ledde till att den sista perioden gick bättre. Kanske berodde detta även på att man visste att det skulle bli andra gruppindelningar till våren?

Men måste säga att jag vet med mig att jag är en oerhört känslig person som tar åt mig alldeles för mycket i vissa situationer och vågar nog påstå att jag efter denna hösten lärt mig att inte göra det, lite i alla fall! Jag vet att det är något som jag måste jobba på med tanke på att mitt mål är att arbeta med tonåringar och föräldrar som man kanske inte alltid klaffar med och som inte kommer tycka om mitt sätt att arbeta på!

(Nu blev höstterminens sista inlägget något mer utlämnande än vad jag föredrar men,men kan bjuda på det!)

Läsvecka

Läsvecka

Ser mitt huvud tjockt ut i den här? Av Randa Abdel-Fattah handlar om en ung tjej som är 16 år och bor i Australien. Under sommarlovets sista veckor tar hon ett stort beslut, hon ska börja bära slöja. De flesta är till en början negativa till hennes beslut däribland hennes föräldrar som oroar sig för om hon kommer att stöta sig med den nya skolledningen men även för hur deras dotter ska klara av att hantera omgivningens blickar och frågor.  Skolledningen har en negativ inställning som hon tvingas bemöta , men även klasskompisar och vänner är negativa . Randa Abdel- Fattah beskriver tonåringen Amals livsval och motgångar med en stor portion humor och boken är riktad till tonåringar, vilket märks!

Kanske inte min stora favorit men den lyckas ändå med sitt syfte (eller rättare sagt det syfte jag själv gett den). Utan att bli allt för tung och djup berör boken ett känsligt ämne och visar ett vardagligt scenario av hur en muslimsk tonårstjej har det. Tror att det fungerar som en bra utgångspunkt i undervisningen.