fredag 28 september 2012

Uppstarten..

Västra Frölunda,

Det är här jag bor i de orangea husen på 12e våningen, här har jag tagit många långpromenader, jogging och cykelturer. En favorit under sommaren var att ta med kaffe och bok gå en promenad och sen bara sitta och iaktta människor. Fundera över,
Hur trivs de med sin vardag?
Vad för slags val har de fått ta i sina liv?
Hur ser deras relationer till sin omgivning ut?  
De vill säga hur deras liv ser ut…

Eftersom jag bor och har tillbringat timtal med att just insupa området har jag simultant tittat på historien om området. Om man är intresserad kan man klicka in sig här:  http://media1.vgregion.se 

Vidare hittade jag på svt play en dokumentär om just ”mitt” område. Lite rolig kuriosa: http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=93073&a=1323729 . Fokus ligger på människorna bakom miljonprojekten och även kärlek till dessa områden som ses som fula och klumpiga, vilket jag kan hålla med om. Men det finns många bland annat i mitt hus som pratar om hur de alla boendens livsöden och historia gör husen vackra. Flertal av dom som bor i mitt hur har antingen bott här hela sitt vuxna liv. Jag vet 2 personer som är uppvuxna här, utflyttade men valt att flytta tillbaka!

torsdag 14 juni 2012

test..

Blev nyfiken så testade lite till men står fast vid att dörrarna ska hänga fritt, känslan här blir nästan hotande(?)






                                       


Ändrade på min ursprungliga ide inatt, insåg att om jag bygger upp ett rum kan det komma att kännas för...stelt och strukturerat. Istället valde jag att hänga upp "dörrarna" för att skapa en luftigare känsla och friare, det jag vill uppnå med detta är en känsla av det verkliga livet. De vill säga något ostrukturerat och föränderligt. Beroende på var vi själva befinner oss ser vi olika öppningar, tillvägagångssätt i livet.

onsdag 13 juni 2012

Bite me!


   
Kommer att bygga upp en liten version av de som jag kanske allra helst hade velat skapa i verklig storlek . Där kakan kanske mer talar för sig själv och är en förlängning av baket som jag numer känner att jag tjatat sönder om hur, vad och varför.
Dörrarna representerar de olika ämnena och hur man ur den gemensamma starten kan fortsätta att fördjupa, förgrena och dra lärdom av sina tidigare erfarenheter för att vinna nya. Jag inser att det kan tolkas som att jag numer "delar upp ämnena" igen men genom att jag fortfarande har kvar "bakningsprocessen" i form av kakan kommer Deweys fem punkter att leva kvar och därmed representeras helheten! 


dörren som leder till?

   
Fascineras lite av dörrar för tillfället...vad de för tankar de väcker. De används frekvent i reklam till exempel arbetsförmedlingens senaste där de använder sig av klyschan(?) "öppnar dörrar för framtiden". Dörren kan även symbolisera att man säger adjö till något eller någon..(ja jag är medveten om att det låter som något ur ett drömlexikon) det finns en mindre uppsjö av olika konstnärer som använt sig av dörrens och dess förmåga till att väcka känslor;


 next picture
Stano Masar är en ungersk konstnär som 2002 hade utställningen Doors i Danmark. Han har arbetat med dörrar i olika installationer några till är time to close från 2004 och senare Entry-No Entry 2010. http://www.stanomasar.com


Robert Overby (1935-1993) använde sig av dörren och dess innebörd ett flertal gånger i olika material här i avgjuten cementdörr. 

Robert Overby, Kitchen cabinets map
(Robert Overbys minimalistiska tolkning av köket)



Doors was En koreansk konstnär vid namn Choi Jeong-Hwa skapade en enorm installation med hjälp av 1000 dörrar som han funnit på soptippen (Doors, 2011) 


konstnär okänd 


Spindelnät och försök till att gestalta en helhet, kontext av ämnesöverskridande undervisning, blev baknings som installation genom sociokulturellt lärande samt ämnesöverskridande undervisning som blev till ????

Ja det är lite av frågan, min vision gällande bakningen var att gestalta en läroprocess genom samspel med omgivningen. Gestaltningsarbetet tog avstamp ur ett italienskt recept på en chokladtårta. Vi som bakade kan inte det italienska språket, vilket var ett av de grundläggande problemen som vi tillsammans blev tvungna att lösa. Vidare blev vi tre tvungna att inta varandras perspektiv för att förstå hur de olika lösningsförslagen skulle se ut. Till exempel att räkna om gram till tesked, matsked och så vidare. Ytterligare problem som uppstod var användning av nya ingredienser som ingen av oss hade förkunskap om, hur den kemiska processen skulle se ut. Genom samtal om hur var och en upplevde processen med lärdomar och erfarenheter av vårt samarbete av gestaltningen. I gemensam diskussion tog vi upp brister och styrkor med vårt samarbete. Gestaltningen utgick från den sociokulturella teorin om att inta den andres perspektiv. 


De jag glömde ta hänsyn till var hur andra skulle uppleva att jag valt bakning som inkörsport... Att jag som kvinna valt att ställa mig i köket för att baka med mina vänner, frivilligt. Jag är inte bara kvinna utan även blivande lärare och med det yrket kommer det ansvar vilket jag är fullt medveten om.  Att jag har ansvar för att visa upp ett sunt ideal och inte visa upp en bild där jag är bakåtsträvande... Jag inser att det är minimerad mark att ge sig in i köket eller något som är typiskt kvinnligt... Kanske skulle jag vunnit på att göra som Martha Rosler i Semiotics of the Kitchen visserligen ironiserar hon kvinnans roll i hemmet (läs köket) och det går inte att undgå någon att hon är kritisk http://www.youtube.com/watch?v=3zSA9Rm2PZA (1974). 


Besvikelse kanske kan beskriva min känsla efter utställningen. Helt klart hade jag återigen misslyckats med att belysa det jag faktiskt ville dvs. att inta kunskap genom samspel och dialog. Det är svårt att ta kritik även när man vet att den är befogad, vissa delar av den i alla fall... En annan negativ kritik var att jag borde gjort film av bakandet för att det på så sätt hade gett en tydligare bild av samspelet, hade säkert blivit mer intressant men hade jag kommit undan den feministiska vinkeln? Är tveksam till det... oavsett hur jag hade gjort och visat upp min process kommer jag inte ifrån faktumet att jag som kvinna valde köket som spelplan... Boaz Arad (2005) filmar sin mamma när hon lagar traditionell mat till familjen. Han kritiserar och ironiserar genom att klippa in sig själv och mima sekvensvis moderns svar om familj, traditioner och samhället http://www.youtube.com/watch?v=v4VH9uGnY1U . Kanske är det med ironi jag skulle tagit mig an gestaltningen? 


söndag 20 maj 2012

Examensutställning



Min tanke gällande utställningen är att ta en ABC bok och skapa min egna. Genom att använda mig av korten som jag tagit under experimentet, skriva små kommentarer som en ironisk "lathund". Kanske kan beskrivas som de klassiska möter nutid...? Samt skriva in egna passage från det jag kommit fram till i uppsatsen.  Jag har även tänkt bygga upp en slags "bakhörna" där min bok ska ligga.